Min ögonsten
Du såg på mig med en ledsen blick när
Jag kramade om dig hårt, och sa att vi aldrig skulle skiljas åt.
Våra vägar har nu gått åt olika håll, men vad spelar det för roll?
Vi har ju lovat varandra att det alltid kommer du och jag. Vi kommer att träffas igen,
inte imorgon men en annan dag. Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, vart du än är,
på nätterna när jag sover kommer jag drömma att jag är där. Jag ville inte att det skulle bli på detta sätt,
men det kanske är det enda som var rätt. Men vad är egentligen rätt? Är det rätt att behöva gråta sig till sömns
varje natt bara för att man inte är där man vill vara? Jag sätter mina fötter på marken och tar några steg.
Varför är jag så feg? Jag går lite till, men vad är det jag egentligen vill?
Jag vänder på huvudet och ser mig omkring, jag tittar och tittar men ser ingenting.
Jag sätter mig ner och känner vinden i håret varför kan ingen plåstra om det djupa såret?
Såret som finns i mitt hjärta eller kommer jag bli tvungen att leva med denna saknad och smärta?
Text och bild: © Mickan
